...en konst som har jämvikt, renhet och lugn. En konst som kan ge människan lindring och avspänning – något som liknar en god länsstol där man vilar ut efter en fysisk ansträngning.

Dessa rader av Matisse har jag citerat i tidigare presentationer och trots att jag passerat olika faser i mitt måleri känns de fortfarande aktuella. De återger på ett träffande sätt den målsättning jag har med mitt skapande, så jag tar mig friheten att göra orden till mina.

Många av mina bilder hör hemma i realismen, inom trompe lóeil-måleriet. Jag utmanas av att ”lura ögat”. Bildelementen är enkla ting och inte särskilt vanliga inom konsten. Snören, papperslappar, tejp och drivved används som komponenter i ett bygge för att illustrera något annat, något jag vill berätta och dela med mig av.
Ibland kan jag finna en form, ett ting, som i sig är skön nog att avbildas, men oftast söker jag placera in föremålet i ett sammanhang. Att ge bilderna flera bottnar är en önskan och en strävan.
Associationer är ett bra ord. De enkla föremålen i målningarna kan tyckas vara just avbildningar, men tar man sig tid ser man kanske något mer eller får en association till något annat. Men alla bilder är inte mångtydiga, några är alldeles självklara medan andra är intuitiva och spontana.

Jag har arbetat mycket i olja men har mer och mer, på senare år, gått över till akryl. Den är snabbtorkande och lätt att späda och inbjuder därför till tunna laveringar och ”lager på lager”-måleri. Jag strävar mot ett direkt, spontant måleri i bakgrunderna där jag tillåter färgen leva sitt eget liv, ta sina egna vägar. Redskapen är trasor, svampar och olika sorters penslar.

Framställningen av litografier upptar en stor del av min arbetstid. Det är ett krävande hantverk där färgerna separeras manuellt och sedan tecknas var för sig innan de trycks, den ena efter den andra, exakt på avsedd plats för att nå den bild man önskar. Bara själva tryckningen av en upplaga tar ca två veckor. Förberedelserna tar ytterligare minst en månad. Jag är rejält slut efter en sejour i grafikverkstaden, men repar mig snart och utmanas om och om igen av detta spännande hantverk.

I över 30 år har jag varit yrkesverksam bildskapare. Det är som tigerkaka – mörkt och ljust. Det är ett ensamt jobb, ingen finns att dela vardagsslitet med. Att ständigt bli bedömd, alltid hamna på någon sorts skala, hör till yrket och är tufft och inget jag någonsin vänjer mig vid. Att hitta nya motiv kan vara mödosamt och tidsödande. Det händer att jag skissar och målar i veckor innan en ny bild fungerar.
Men så händer det att den uppstår, Bilden med stort B, och alla tankar på att ge upp hamnar någonstans i periferin. Jakten på den euforin driver mig framåt till nästa bild, och nästa… Att sedan presentera bilderna för en publik som är nyfiken och har en vilja att försöka förstå vad jag vill säja med mina bilder är också stort. Det är helt enkelt ett privilegium. Något som jag nog har svårt att leva utan. Dessutom ingår det i konstnärsmyten att man får jobba halva natten och sova precis hur länge som helst på morgonen. Det passar mig…

Lotta